Blåsippor

 

Idag var det alldeles blått I Karlas lilla hage.  Sol och värme har satt fart på varenda knopp. Även vitsipporna har kommit igång, men inte i samma antal.

Idag var första torsdagen med enbart två lektioner. Eller rättare sagt.... Bara två lektioner i jobbskolan. Fr.o.m nästa vecka ska jag ha ett pass på favoritskolan också. Så att eleverna får sjunga lite sommarsånger.

 Som jag längtat tillbaka till favoritskolan! Jättekonstigt det där; det har varit/är helt ok på jobbskolan....men jag känner mej som en udda fågel. Trots att jag varit/är långt ifrån ensam pensionär på skolan...

Några timmar i solen på altanen hann jag med, innan det var dags för frissan. Lite toppning av håret och lite nya bruna slingor i det gamla gråbruna rufset. 

Nöjd och glad och en dryg tusenlapp fattigare kom jag hem och ville förstås ta en promenad i det ljuvliga vädret. Som en magnet drogs jag mot blpsip⁷pshagen, dryga två km bort. Jag ångrade inte den promenaden, för där var det så otroligt vackert. Massor av sippor i olika blå nyanser.

Många bilder blev det, på min absoluta favoritblomma. 

En riktig stjärna

 

Idag var det möte för PRO-medlemmar. Den här killen, Edward C Johansson från Laholm, var bokad för att underhålla oss "gamlingar".  Nittiotalet medlemmar, ungefär hälften av alla som är med i vår lokala förening, var på plats. Ryktet hade gått före den unge mannen. Man hade hört att han skulle vara så bra.

Edward har verkligen en fantastiskt bra och behaglig röst. Gitarren bemästrar han på ett imponerande sätt. Dessutom är det en trettiosjuåring som ser riktigt bra ut. Alla förutsättningar för succé. Och visst var det så. För de allra flesta.  

Men min musik var det inte. Det var bara ett par låtar som jag riktigt uppskattade. En Johnny Cash-låt och en låt av Per Gessle. Den enda låten på svenska faktiskt. I övrigt framförde han låtar av Elvis, Tommy Steele, Rickard Nelson , Roy Orbinsson. Mest Elvis. Och Elvis är långt ifrån den musik som jag lyssnar till. Det blev en eftermiddag med en mängd smöriga låtar.

Synd tycker jag, att det inte var större variation på musiken. Killen hade ju alla förutsättningar att göra ett varierat program.

Tänkte på en annan sak; Edward är inte helt olik Måns Zelmerlöv. Han sjunger dessutom bättre än Måns och är en hejare på att spela gitarr.  Publikkontakt hade han definitivt. 

Varför är inte Edward en rikskändis, när Måns är det?  Musikaliskt borde han vara det.  Det är så knepigt att en del artister har stort genomslag, medan andra framträder i skymundan. Är det media som bestämmer??

 Det finns fler som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Som Ingegerd, som hade gjort tjugotalet bordsdekoration till mötet. Hon är inte med i styrelsen, men maka till en av våra styrelsemedlemmar. När det är medlemsmöte i vår lokal, så är det alltid hon som drar tyngsta lasset. Tillsammans med Sonja. 

Dessa båda kvinnor borde ha stor applåd för vad de bidrar med. Får försöka se till att framföra det tacket, nästa gång det beger sej.

En sådan härlig 1 april

 

En alldeles blå himmel

Alldeles blått med ( tror jag) vårstjärnor.

Blåsippsblått på Rusarebo äng.

Det var dit vi styrde bilen, efter att ha hämtat killarna på skolan, denna härliga tisdag.

Tänkte att de skulle protestera. Måttligt kul att åka med blomnörden mormor för att kolla på blommor! Nu hade mamman förberett dem väl. Fika var utlovad. Det kändes som om det var två förväntansfulla killar, som, ovanligt lugna, satt där bak i bilen, den dryga milen ut till naturreservatet vid sjön Hindsen.

Fika var utlovad.  Den kunde inte vänta. Eller rättare sagt, det blev fika två gånger, på två olika platser.  Mormors bullar och ballerinakex.  Gott!

-Ska chilla lite, sa K-P.

Konrad fick syn på det lockande klätterträdet. "Chillaren" hängde på.

Naturreservatet bjuder på många roliga  klättermöjligheter för den som är 6 och 8 år.

Varför inte försöka sätta en "dörr" på "ingången" till trädet?

Ser ni alla blåsippor ?

Det lär nog gå bra att få med killarna till ängen igen, när orkidéer och gullvivor blommar, om en dryg månad.

Blomnörden mormor, hon blev också nöjd. Massor av blåsippor, vitsippor och vårlökar i blom.

En sådan härlig vårdag, denna första dag i vårmånaden april.

Fullbordat

 Kände mig lite låg, då jag lämnade skolan idag.  Ovanligt tidigt dessutom. Idag var dagen, då ordinarie lärare ( äntligen)  kom tillbaka efter sin barnledighet. Något som jag önskade skulle ske vid 1) novemberlovet 2) efter jullovet. Nu drog det iväg ända tills sista dagen i mars... 

Lite tokigt förstås. Jag gick i pension för snart fem år sedan. Varvid jag lämnade öppet för att vara vikarie vid behov samt att undervisa i musik en halvdag i veckan. Så jag borde vara nöjd och glad att äntligen få lite extra fritid. Det gör jag nog på sätt och vis, men ändå, det känns i lärarinnesjälen; Nu är klassföreståndarskapet, som jag tillsammans med pensionärskollegan, axlat sedan i augusti, fullbordat.

Dock inte lärarjobbet. Från och med i morgon kommer jag att återgå från tillsvidareanställd på 60 %, till timanställning. Jag har fortfarande schemalagd tid, både onsdagar och torsdagar.... så jag ska nog gå min beskärda del av skoljobb.... men ändå...det känns lite som ett avslut idag.

Låg tant svängde ner till sjön, spanade ut över det glittrande blå. Tog några bilder.

Kom på att ytterligare en sak är fullbordad idag. En månad utan godis. Trodde aldrig det skulle funka. Har ätit alldeles för mycket sött under flera månader och kände att jag behövde minska ner. Något sött till kaffet, det vill jag både ha och unna mej, men att snaska godis var och varannan dag, det är ett rent ofog av mej.

Det har inte alls varit svårt att låta bli snaskandet. Åt faktiskt en enda bit choklad i fredags på quizet.  Det ingick i frågorna. Det var en slags choklad som trendat på Tiktok.  Mjölkchoklad fylld med någonslags nöt. Vad hette chokladen, vad  var det för nöt som ingick i fyllningen?

Att det var pistagenöt, det tog vi på färgen. Namnet, Dubaichoklad, var främmande för oss alla fyra. De som är mellan 62 och 72 år gamla är nog sällan Tiktokare. Chokladbiten smakade dessutom vidrigt. 

Gissar att jag smakar på en godis i morgon... eller iaf till helgen. Tänker att nu får det bli lördagsgodis för tanten.

Under februari månad utmanade jag mej själv att göra ett blogginlägg varje dag. Även den utmaningen fullbordades. Men det var betydligt svårare än godisutmaningen. Det blev en hel del krystade inlägg.

Tog en promenad genom byn då jag kom hem. Fann två nya vårtecken.

 

 

Flera vitsippor.

Och många tuvor med blommande tuvull.

Sommartid...det känns. Man blir lite "däven" av att vakna kl 4.40. Det är ju den tid som kroppen känner. Det tar några veckor för kroppen att fatta att visar klockan 5.40, så är den 5.40 och inget annat. 

Ska försöka pigga upp mig med spinnmix om en stund. 45 min på cykel 15 min coreträning.  Under den timmen, så lär sömnigheten försvinna. Åtminstone för den stunden.

Solförmörkelse

 

Kameran ljuger. Solen såg inte ut så här, då jag tog bilden vid lunchtid. Solen var naggad i övre högra kanten. En rätt rejäl bit. Kameran i mobilen lyckades inte registrera det. Jag kunde se det, genom att titta genom en smal springa mellan långfinger och pekfinger.  Var själv imponerad över hur bra jag lyckades stänga ut det starka solljuset, och bara fokusera på den partiella solförmörkelsen.

Månadens quiz avverkades igår. Det var rätt mycket "solförmörkelse " där också. Svåra frågor. Och så missade vi två ganska självklara. Hade 11 poäng av 16. Vinnarna hade 13. Det var ett helt nytt kan som vann. Annars är vi väl tre -fyra lag som brukar tampas om segern. Ingen av oss lyckades igår. Tycker att det kändes riktigt kul med nya vinnare.

"Solförmörkelse", så kände jag i veckan, så nyhetssändningarna meddelade att vårt land ska låna 300 000 000 000 kr till försvaret! Är då besviken på att alla, även "mina " partier bara tänker på upprustning. Krigshets från alla. Ingen pratar om fred.  Tänkte, då jag hörde om den otroliga summan pengar, att det är gott att man är gammal och inte ska vara med så länge till. Den värld och det Sverige som håller på att formas, det är ingen värld för mej!

Ännu mer förmörkad och förbannad blir man, när man hör om neddragningar på alla områden som ger människor livskvalitet, utbildning, vård, kultur, natur och miljö.

Dagens promenad gick förbi platsen för torvbrytning.  Total förmörkelse önskas. Vill inte se eländet.

Solstrålarna gav glitter i lingonriset. Njöt av att komma in på den orörda skogsvägen och se allt som spirar. Grön framtidstro.

Tranorna anlände, par efter par, för några veckor sedan. Högljutt trumpetare. Är så imponerad av deras livslånga förhållanden.

Tänk er att alltid gå bredvid varandra på detta sätt. Dag ut och natt in. Inte den minsta egentid.  Beundransvärt.... men inte det minsta avundsvärt!

Alldeles underbart

 -Ska du ut i solen nu? undrade kanslisten, då jag lämnade skolan strax före halv tre.

- Nej, jag ska till doktorn, svarade jag. 

Det lät förstås lite allvarligt, men jag kunde snabbt lugna henne. Det handlade bara om den årliga blodtryckskollen.

Hos doktorn fick jag godkänt på tryck och på de blodprover som jag lämnade förra veckan

- Du är så stabil, så det räcker att du kommer tillbaka om ett och ett halvt år, tyckte doktor Ulrik.

Ett alldeles underbart besked.

Alldeles underbart var vädret, då jag kom ut från Tranehälsan vid tjugo över tre. Bestämde mej snabbt att avboka spinnmixpasset kl halv sex och ersätta det med en dryg timme på gymmet i morgon bitti. Det gick ju bara inte att gå inomhus i detta underbara eftermiddagsväder. Speciellt som det ska bli sämre väder i morgon.

Det blev en timmes promenad i stället för en ungefär lika lång tid på spinningcykeln. Så mycket bättre.

Ljummen luft. Fågelsång. Koltrastdrill. Spillkråkans kly-kly. Tranornas skränande.Blåmesens sisisi. Talgoxens glada huitt. Bofikens långa ramsa. 

Alldeles, alldeles underbart att promenera i solen, som ännu värmde, och lyssna på allt det vackra.

Och alldeles alldeles underbart med vårblommorna. Tussilago finns lite varstans längs vägrenarna, blåsipporna lyser blå i "Karlas hage" och i de flesta trädgårdar (utom vår och grannens) så är det gott om krokus.

Denna underbara tid. Är så tacksam att kunna uppleva den igen.

Solala och sol

Kollegan/väninnan frågade redan i höstas, om jag ville åka med till Borås där Solala skulle framträda den 21 mars. Hon hade sett dem en gång tidigare, och de var så bra. Utan att fundera så mycket, så svarade jag Jag är ju inte speciellt svårövertalad som person, och absolut inte när det gäller att uppleva levande musik.

 Vilket då gjorde att jag, strax före kl sju i går kväll, satt på fjärde rad, med perfekt överblick på scenen, på Sagateatern i Borås. En av min ungdoms biolokaler, som sedan många år är en populär scen, för artister som inte är så kända för gemene man.

Tre glada killar intog sina platser vid "köksbordet". De framförde en känd låt...har glömt vilken det var .. med stämsång och komp på diverse burkar, tallrikar, lådor. Köksattiraljer. Visst var de bra.. men när de sjöng några av sina egna låtar, för mej okända, så tyckte jag att det blev lite enahanda.

Men det blev bättre och bättre. Så när jag drygt två timmar senare lämnade lokalen, så var även jag "frälst". Vill gärna se och höra de supermusikaliska göteborgskillarna fler gånger.

Killarna har sjungit, komponerat och "giggat" tillsammans i tretton år. De har framträtt tillsammans med en del "kändisar", som exempelvis Helen Sjöholm. Tillsammans med Bengt Palmers gjorde de en låt som de skickade in till melodifestivalen. Det var några år sedan. Låten och killarnas framförande passade inte uttagningsjuryn. Varvid jag då undrar varför man inte vill/vågar ta med musik med kvalitet.  De här killarna är mer musikaliska och skönsjungande än många av de artister som gjort sej stora namn i den svenska artisteliten.

Solen har varit närvarande under ganska många dagar i mars månad. Härliga dagar, kalla nätter. Jag föreslog att vi skulle ta en tur till Hofsnäs. Ta en promenad på en av de lättgångna vandringslederna och sedan äta lunch på den helgöppna restaurangen. C-E fann idén tilltalande.

Vandringslederna går längs vattnet, både väster och österut. På västsidan var det gott och lugnt att gå.

När vi gått över det smala näset och fortsatte vår vandring på östsidan, då blåste det ordentligt.  Mössa hade behövts.

Lunchen smakade alldeles utmärkt. Jag valde "helgens rätt" och C-E valde den speciella fisksoppa som är en av restaurangens specialiteter.  Snitzel kan vara jättegott... och absolut inte gott. Denna var supergod. Och utan vare sig kletigt kryddsmör eller fet bearnaisesås. 

En lyckad utflykt, som avslutades med en avstickare till ett av alla blåsippsställen som finns i våra trakter. 

Några modiga små blå hade lockats fram av solen. Jag är så otroligt fascinerad av dessa färgstarka små blommor, som varje år lyser blåa i det vissna fjolårsgräset/ fjolårslöven. Ett tecken på att nu börjar den härliga tiden, den långa tid som innehåller tre fina årstider; vår, sommar och höst.