Man hinner mycket på en dag. Vissa dagar. Andra dagar tycker man att man inte får något gjort.
Igår hann jag med mycket.
Lämnade hemmet kvart över åtta. Maken skulle iväg och sälja lotter för sin Rödakorsförening, på närbelägna vårmarknaden i Gölingstorp. Vinster: Kakor, som jag bidragit med att baka dagen innan. (Apropå tidigare inlägg, så tyckte jag att det var värt ett tack. Men det var det inte. Hade blivit så nöjd med att få en hälsning där man tackade mej för det jobb jag lagt ner... Men det var nog bara dumt tänkt... )
Vi börjar från början och struntar i tack och kakbak!
Lämnade hemmet kvart över åtta. Hade en timma tidigare fått OK från Johanna att hennes förkylning inte var värre än att hon och killarna tänkte genomföra det hon - i samråd med alla inblandade- planerat.
Körde Nissastigen, mot Halmstad. Rätt gott att sitta ensam i bilen och skråla med i den musik som radion bjöd på. Och som man var bekant med.
En och en halv timme tar resan till Halmstad, Östra Stranden, Knipan. Mycket folk på området. Det var årets första "arbetsdag". Vi har aldrig varit med på det. Är där för sällan. Har tidigare fått betala 600 kr per år för frånvaron. I årets "stugavgift" fanns inte den summan med. Karin visste varför. Man hade i deras bostadsrättsförening i Malmö, tänkt införa en avgift för dem som aldrig var med på de gemensamma trädgårdsdagarna. Men det fick man inte. Olagligt! Så vi har betalat många års olagliga avgifter till stugområdesföreningen. Men strunt samma, det är ett bra sätt att känna att man kan strunta i att vara behjälplig när föreningen kallar till arbetsmöte.
Tog en promenad i solskenet, bort från det arbetande folket. Körsbärsträden blommade.
Havet var lysande blått, och ute i Laholmsbukten kunde man skönja segelbåtar ute på premiärsegling
( ?)
Satt på en av de sittplatser som är utlagda längs stranden och bara njöt. Så vårligt och härligt.... men kyligt.
Dags att dra vidare söderut. Stannade på Rasta på Hallandsåsen och drack en kopp kaffe och åt en , alldeles för torr, räkmacka.
Från Hallandsåsens topp tar det en timme till Karins bostad i Malmö.
Där serverades salladslunch. Orkade inte så mycket, hade ju nyss ätit. Men gott var det. Och sallad kan man spara till senare. Ingen skada skedd att jag ätit alldeles för nära lunchen.
Ava, med lördagsgodisklubba i munnen, visade sin blomnördiga mormor på alla utslagna blommor som fanns i den stora trädgården.
På lilla leksplatsen, nära hennes skola hade den rosa magnolian slagit ut.
Magnoliablommor är kortvariga skönheter. Trots att de fortfarande var i tidig fas av att slå ut, så fanns et många kronblad på marken.
Vi gick vidare mot den stora och vackra kyrkogården. St Pauli kyrkogård.
Magnolian i minneslunden, den brukar jag titta till , om vi besöker Karin och hennes familj när det är vår.
Lite längre bort, såg vi ytterligare tre magnolier i olika storlek. Här kompletterade med en nördig mormor och hennes dotterdotter....
Åh, vad det är fint i Malmö... nästan hela året om.
Vid halv tre-tiden dök de resterande barnbarnen och deras mamma upp. De hade varit på simskola på förmiddagen, och sedan tagit tåget från Värnamo- med byte i Alvesta- till Malmö. Därefter buss från centralen till hållplatsen vid Folkets park.
Lite fika smakade bra, och sedan var det absolut läge att ge sig ut och springa av sig lite tågsittar-rastlösa ben. Det var mycket folk i Folkets Park ( ja, det är väl där folk ska vara) med just vid den nyuppsatta lilla scenen var det rätt tomt.
Folkets park är ett superställe för alla åldrar. Att leka blir man aldrig för gammal för.
Men för tunga och för stora för att klättra i nätet, det blir vi nog lite till mans.
Glassätarsäsongen inleddes. Jag testade en ny variant från en av favoritleverantörerna, SIA-glass. Pistagepinnen var bra i såväl storlek som smak. Karl- Petter tyckte de samma om sin storstrut. Ava fick hjälp av isglassätande Konrad, att äta upp den stora skålen med mjukglass.
Kunde gått länge och kollat på alla blommor i parken. Men tiden går snabbt när man har kul.
Redan vid femtiden lämnade Johanna och jag de tre barnen hos Karin. Sambon hennes jobbade, så det var hon som skulle se till att de tre höll höll sams under fyra timmar. ( Lyckades bra, speciellt då de fått i sig lite mat, och fått upp blodsockret på bra nivå)
Tjugo minuter tar det att via Triangeln, gå till Malmö Opera. Mycket folk ute. Många som satt på uteserveringarna. Samt ett stort antal poliser. Det märks att Malmö håller på att rusta upp inför ESC. Karins kontor ligger i Hyllie, och de anställda på det stora försäkringsbolaget, har fått rådet att jobba hemifrån under hela ESC-veckan. Klokt! Man vet inte vad "stollar" kan ställa till med...
Malmöoperan ger just nu musikalen "Next to normal". En otroligt bra föreställning. Som handlande om något som finns på riktigt. Psykisk ohälsa. Johanna, sakkunnig inom området, tyckte att det var ett realistiskt drama som utspelades på scenen.
Vi hade platser på rad två, längst ut på sidan. Scenografin var speciell , med en rund scen, där delar av den kunde vridas. På det sättet kom man väldigt nära skådespelarna. Sex skådespelare, sex musiker., superb föreställning.
Precis innan förställningen började, och vi hade satt oss till ro på våra platser, så kände jag en hand på axeln.
Vände mig om....
Där satt ju byns stora stolthet, ( ja en av dem, vi har ytterligare en skådespelare ( Peter Jansson) som är uppvuxen i vår by), Micke med fru Jeanette och dotter Gry. Så kul att träffa dem. Hann prata en bra stund, under den 25 minuter långa pausen. Micke heter Riesebek i efternamn, Nettan heter Cappocci, Jag har skrivit en del om dem tidigare, då vi brukar se dem i aktion på scenen då och då. Brukar synas i TV ibland, framförallt då man visar farserna från Vallarna i Falkenberg. Micke har dessutom gjort en massa scenografi för olika adventskalendrar i TV. Just nu håller han på att illustrera barnböcker, berättade han. En verklig mångsysslare.
Nöjda med en föreställning som dröjer sig kvar i medvetandet och med ett trevligt och oväntat möte, så blev det tjugo minuters promenad tillbaka till Karins bostad. Tre pyjamasklädda barn väntade oss., Ett snabbt hej då, och så var det dags att bege sig hemåt igen. Kvart över nio var det fortfarande ganska så ljust. Härligt!
Johanna hade erbjudit sig att köra en bit, men när vi kommit in på E4an, så var det så lite trafik så att bilen nästan skötte sig själv, med hjälp av farthållare. Så jag fortsatte att hålla i ratten. Karl-Petter somnade innan vi kommit ut ur Malmö, medan Konrad höll sig vaken och kollade på sin platta en timme.
Strax efter halv tolv anlände vi till Ulås, Värnamo. Jag hade med mig utrustning för att stanna kvar där över natten, men kände mig så pigg att jag lika gärna kunde köra de dryga sex, välbekanta, milen hem. Körde sakta, det var många rådjur som rörde sig utmed vägarna. Det hade hunnit bli söndag då jag kom hem. Somnade gott i egen säng. Alltid den bästa sovplatsen.
En rolig dag. Tur att jag gillar att köra bil. Det känns inte jobbigt att köra Malmö t.o.r, när det är bra väglag. Speciellt då man haft en riktigt rolig dag!
.jpg)
